214 
UTLÄNDSK KO NSI 
i en grä , modern värld — och borde dà lata nazare - nernas grubbel vara . 
Att jämföra Stuck med Böcklin vore olämpligt , den unge mâlaren liar intet af den gamie mästarens ljusa och öppna lynne och föga af hans breda humör . Böcklin spelar pâ en stor klaviatur och framför allt i diskant , Stuck har en be - gränsad , mörk oktav i basen , men den trakterar hau med ett mästerskap , som är oförlikneljgt . Är Böcklin grekiskt ljus , skön och öppen , är Stuck en romare , lidelsefullt skarp och energisk . Det är ingen till - fällighet att hans »Danserskor» te sig som de vppersta pompejanska mälningar — det är en rent Horatiansk dansrytm öfver deras lemmar . Och allt han utställer , intill det minsta , liar pâ samma gang det väldsamma , passionerade och sinnliga lif , som mäste vara hans egen själs , och den utföran - dets slutna säkerhet , som gifver det sjudande inne - hâllet den knappaste och skarpaste form . Af det tiotal arbeten af hans hand , som i sommar finnas i Berlin och München , äro tvâ utoinordentliga mästerverk — »Synden» och »Vampyren» . 
»Synden» , en naken kvinna , omslingrad af sin orm , hvilkens liufvud ligger tätt intill hennes eget , är känd genom massor af olika reproduktioner , och dock kan ingen afbildning göra den rättvisa . Halfva verkan ligger i den beundransvärda färgen med hemska och skimrande toner af ormfjäll , smaragd och svafvel , och midt i denna glans den matta hvitheten i kvinnans hy , den smärtsamma rodnaden i hennes omättliga lnun , den förfärliga , pâ en gâng tiggande och bjudande blicken , som ,