Full text: (21)

BERLIN - MUSEETS NYA REMBRANDT 193 
gammal fru , och hans vackra ord beröra som när Jion som liten satt i kyrkan . Hon blir sâ ringa , sâ ödmjuk , sâ utan kraft ens att sörja , och dessa ord om Herrens vilja bringa henne till sist som under en förtrolining . Herrens vilja ! Hon vâgar icke längre frâga hvarför . Herrens vilja ! Hon upp - repar det , utan att tili sist orka känna nágonting mera . 
Isynnerhet hennes hufvud hör tili det som uttryck mest fulländade Rembrandt mâlat , och när man en gâng sett det , kan man aldrig glömma denna smärta , som snyftat sig trött . Allt det tekniska i taflan är öfver allt beröm ; färgen är stämd i en ton i brunt , som , äfven den , stärker det helas stäm - ning af lifsallvar . 
Gär man ett slag i de angränsande rumm en i Berlin - galleriet , finner man utan större svârighet mâlare , som ur en eller annan synpunkt öfverträffa skaparen af »Cornelius Ansloo tröstande en änka» — van Eyck t . ex . i frâga om andaktsfull höghet , Botticelli , om det gäller fantasiens och drömmens utsökthet , Velasquez vis - à - vis individualiseringens energi . Men Rembrandt är mer än nâgon af dessa skildraren af lifvets fröjder och sorger , och näppe - ligen nâgon annan af de stora konstnärerna har i sitt verk en sâdan ström af bred allmänmänsklighet . 
'24 juli 1895 . 
13 . — Lever tin , Utlähdsk honst .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.