Full text: (21)

DEN FRANSKA KLASSICITETENS KONSTLÄRA 147 
ständigt med mejsel och pensei förverkliga »le beau naturel» och mot naturens kaos använda som konst - närligt »varde ljus ! » det egna filosoferande för - nuftet , pekade akademien ständigt pâ traditionell . Med den ringa tillit tili den individuella förmägan , som var tidehvarfvets egendomlighet , misstrodde man sin blick och sin tanke . Uppfattningen af hvad som var skönt , heter det upprepade gánger i dessa föredrag och diskussioner , fick ej stödjas pä »enskilda meningar» , utan pâ de mest upplystas allmänna âsikt ( le sentiment universel des esprits les plus éclairés . et l'approbation la plus générale ) . Renässansens läror hade hârdnat till en dogmatisk tro pâ riktigheten af antikens och antikefterföljar - nas konst , en tro , som det var nästan förmätet att vâga sätta i tvifvel . Àskàdningssâttet var rent teologiskt . Man resonerade som om en allmängiltig konstnärlig uppenbarelse en gang för alla skiinkts ät jorden med verken frân Hellas och Rom . Det var en kättersk dàrskap att inbilla sig kunna komina närmare mot ideal människoframställning . Prak - tiska bekvämlighetssynpunkter , hvilka i stallet för mödosamt naturstudium och därpä hvilande form - bildning pekade pâ de befintliga lösningarna , bi - drogo ej obetydligt tili samma riktning . Sä blefvo en rad af antika skulpturverk och en rad bilder i färg och sten i samma anda frân renässansen konstnärliga prototyper , hvilka gâfvo korrektiv pâ naturens egen riktighet . Heia klassicitetens konst vardt utom i ett par enstaka fack ( framför allt porträttet ) lärd , redan i sin princip konventionell och i sin praxis eklektisk .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.