Full text: (21)

DEN FRANSKA KLASSICITETENS KONSTLÄRA 145 
klarade Sébastien Bourdon i sitt intressanta före - drag öfver »ljuset» ( 9 februari 1669 ) detsamma . »Huru trogen en konstnärlig efterbildning af en sak , som man sett i naturen , är , söker man fäfängt att fâ nâgon att tro pâ dess sanning , om den i sin egendomlighet ( singularité ) alltför mycket af - lägsnar sig frân det sannolika . Det är en af konstens viktigaste regier att aldrig öfverdrifva , och följaktligen kan man ej efter bilda naturen , n ä r den förfallit tili detta fei . » Liknande yttranden förekomma ofta i dessa akade - miska konferenser — t . ex . i Nocrets öfver Vero - neses Pilgrimerna i Emaus , 1 okt . 1667 ( Félibien s . 64 ) m . fi . Sannolikhetens betydelse af närlig och väsentlig sanning var alltifrân Corneille en af den klassiska estetikens hörnstenar , om ock begreppet hos olika teoretici uppträdde med vissa skiftningar ( man jämföre t . ex . Jules Lemaître : Corneille , H . von Steins ypperliga Die Entstehung der neueren Ästhetik och Lansons La critique de Boileau i hans kända monografi ) . 
Det skulle leda för längt att i detalj upp - visa , hur den franska klassiciteten genom sin abstraherande ensidighet här förvanskade en i botten oafvislig princip för allt omdiktande och afbildande af naturen — det konstnärliga urvalets lag . Ty lika visst som den moderni naturalistiska konstriktning , hvilken satte allt i samma plan och gaf allt samma grad af betydelsefullhet och sâlunda ocksä samma rätt tili konstnärlig reprodukticn — en frän naturvetenskaperna hämtad falsk analogi visat sig konstnärligt omöjlig , lika visst kvarstär 
10 . — L ever tin Utländsk honst .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.