Full text: (21)

DEN FRANSKA KLASSICITETENS KONSTLÄRA 143 
Den fransk - klassiska konstteorien hade liksom den fransk - klassiska diktningen tili yttersta princip den vidaste , mest fruktbärande af alla — naturen . Men liksom Boileau i sin l'Art poétique , och ännu bestämdare och konsekventare än han , för - vanskade den akademiska konstläran sin grundlag genom att gifva själfva begreppet natur en ytterligt begränsad och förknappad betydelse och genom att för det praktiska efterföljandet af naturafbild - ningens princip uppställa en ledtrâd , hvilken forde tili motsatsen emot grundaxiomet . 
Hos Boileau funnos ställen , som künde för - svara och som faktiskt hos honom själf och andra ledt tili oförställd naturafbildning , med konstens lyftning uteslutande sedd i afspeglingens friskhet och illusion . 
J1 n'est pas de serpent ni de monstre odieux . Qui , par l'art imité , ne puisse plaire aux yeux : D'un pinceau délicat l'artifice agréable Du plus affreux objet fait un objet aimable . 
Akademiens konstteoretici kännas ej vid denna aristoteliska lärosats med dess fond af antik lifskärlek . Det , som enligt dem enbart skulle studeras och följas , var »la belle nature» ( le beau naturel ) , och därmed voro alla omrâden af verk - ligheten , som högst künde kallas pittoreska eller karaktäristiska , uteslutna och pâ sin höjd använd - bara i och för kontrastverkan ; och genom den vtterligare begränsning , som inlades i definitionen af »la belle nature» , bief bildkonstens sfär än mera kringskuren . Ty hvad mena dessa kritici med »le
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.