DEN FRANSKA KI . ASSICITETENS KONS ! LARA 131 
akademien , hade sin lokal i Louvren . Som full - ständiga och utförliga föreläsningar fâr man dock icke tänka sig dessa konferenser . De motsvarade närmast hvad vi kalla »diskussionsinledningar» , som inbjödo tili meningsutbyte ; och sedan herrar akademister diskuterat de framställda olika âsik - terna , skulle de ena sig om ett gemensamt ut - talande , hvilket skulle blifva akademiens gällande lära . Det sista ansâg Colbert synnerligen viktigt . Den konstnärliga âskàdningen skulle , som allt annat i tidehvarfvet , kodifieras tili ett enda ren - lärigt och enhetligt system . 
1667 begynte akademien , som sagdt , pâ allvar med dessa utredningar , och när den visade lust att försumma dem , grep Colberts järnhand âter in . Forst pâ hans álderdom började man kringgâ statuternas ord genom att i stallet läsa upp tryckta teoretiska arbeten eller áterupptaga redan hâllna konferenser ; och efter hans död voro konstnärerna giada att pâ sin litterära sekreterare eller historio - graf öfverflytta bördan . Men de verkligt intres - santa aktstyckena äro naturligtvis de , som stamma frân artisterna själfva , frân tidpunkten 1667—1682 . Det är efter konferenserna frân dessa âr , som den franska klassicitetens konstlära här skall fram - ställas . 
Dessa konferenser voro icke ämnade blott för akademiens elever . Amatörer hade i màn af ut - rymme tillträde tili desanima , och de skulle för att pâverka och bestämma den allmänna smaken rédigeras af akademiens tillförordnade historiograf . Denne , André Félibien , utgaf redan 1669 sju sâdana