112 
UTLÄNDSK KONST 
CORREGGIO . 
I . 
Till den niest strâlande sommardag nalkas skymningen ; sá slog ocksâ för renässansen tim - men , dà aningen om skuggorna ocli den lânga , svârmodiga aftonen kändes genom solrymden , timmen , da den glädje , som varit tidens lifsström , började tona likt ett vattusprâng , som brusat ut , och hvilkets sista sorl frân bottnen är mer liög - ljiidt än kraftigt . Just i det skiftet , dà dagen böjde sig mot kvällen , fast solen än mättade lüften , bief den italienska renässansens siste store inastare färdig . I all sin förfining var han naiv . , själf omedelbar lyriker gick han en reflekterad upplys - ningstids ärenden — ocksâ dekadensperioder hafva sina Aladdinsfigurer — men om han förmätt se in i sig själf och tolka sin konsts omedvetna syften , borde han med den ljusa ynglingastämma , han säkert ägde , hafva talat ungefär sä här : Bröder , mânga glädjeeldar ha tändts och slocknat sedan gryningen , drömmen liar haft sin , anden sin och köttet sin . Jag vili tända ännu en ny och sista : nervernas , passande för dem , som blifvit matta och hâglosa ât morgonrodnadens drömmar , dem
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.