DEN ITALIENSKA BAROCKSTILENS UTVECKLING 111 
utbildades : porträttmäleriets förfall , samtidigt med att landskapsskildringen för första gàngen växte tili en själfständig och stor konst . Det ligger häri en tydlig fingervisning om , att heia renässansens lifsnerv , det lideisefulla personbegreppet , individu - alitetens patos spelat ut sin roll , och att tiden âter längtade efter kollektiva och panteistiska ideal . Studiet af humanisternas metafysik i jämförelse med 1600 - taIets tänkare lär oss denna utveckling . Men den landskapskonst , som begyntes af Carrac - cierna och med utomordentlig storhet fortsattes af Poussin och Claude , har i sin elegiska stämning , sitt försjunkande i en allfamnande naturdyrkan , i hvilkens djup människoöden drunkna och förgä , flyktigare än vattenbubblor , vemodsbekännelsen frân en generation , som ej längre tror eller hoppas pâ den enskilda viljan , pâ individens kraft . Aldrig stâr jag framför Poussins Diogenes i Louvren utan att tänka , att den är som ett eftermäle öfver heia renässansens mänsklighet . Donatellos stolta hjälte - ynglingar hafva hoppats och kämpat ut , och angelos giganter stormat himlen och fallii . Af den antika skönhetsdrömmens och det personliga segerrusets âlder äro endast ruiner kvar , tempel som grusats , sten som vittrar ; och i detta minnets landskap med sin aftonrodnad stâr Diogenes , medeltidsasketen frân antiken , han , som i stället för renässansens lifsyra bejakande af lifvet , i stället för dess âtrà efter all tillvarons lust och lycka , kastar bort allt för att försjunka i resignationens kvietistiska ro . 
1898
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.