46 GUSTAF III SOM DRAMATISK FÖRFATTARF . 
sorgespelsförfattare , ända till 1700 - talets slut hade den Carthaginensiska drottningens kärlek och död gäng pâ gâng äterberättas pâ scenen ; men Gustaf HI kände väl knappast t . ex . Jodelles , Har - dys , Scudérys och Boisroberts behandlingar — hans källa var framför allt den Di don af Le Franc de Pompignan , som 1734 uppfördes med stormande framgâng , och det var ur denna pjes och de i sig själf sä dramatiska och verkningsfulla uppträdena i Aeneidens fjärde sâng , som han ville arrangera en opera , liksom Marmontel 1783 ur samma källa hämtade en operatext öfver Dido för Piccinni * . 
Af konungens manuskript för detta stycke fin - nas blott tvà obetydliga fragment kvar — en kort - fattad , dialogiserad fransk plan för styckets femte akt samt nâgra utförda franska repliker ur pjesens början ( Gustav . Handskr . Saml . ) . Planen för slut - akten angifver i detalj styckets utveckling , sâsom Kellgren señare utfört det ; det dialogiserade frag - mentet tilldelar däremot Juno en roll i operan , som sedermera strukits . Att konungen utfört en vid - lyftig plan för hela sângspelet med noggranna vinkar för utförandet , torde vara utom allt tvifvel . Sâ har ju förhällandet varit med Gustaf Wasa och Gustaf Adolph och Ebba Brahe , och redan det slafviska sätt , pâ hvilket Kellgren följer den af konungen förordade franska förebilden , Le Franc de Pompignan , tyder pâ , att man har för sig ett beställdt arbete . Skalden sitter , som 
* Möjligen har Gustaf III äfven känt tili m : me de Saintonges opera Didon med musik af Desinarets , gifven första gângen 1693 .