314 gustaf iii som dramatisk författare 
värdigheten , grandezzan hos hans historiska per - sonligheter , pompen , sirligheten i hvarje tirad af hans oratoriska prosa , den höga , svenska slotts - luften öfver det heia . Storhetstidens söndagsväder blâser i hans stycken , därför att han själf är denna tids siste man och därför att han själf ocksâ i handling , med diplomati och vapen gjort historia i dess ande . 
Helt visst , dessa dramer gifva blott en matt och ofullständig bild af allt det motsatta och rika , som rörde sig i hans inre . Allt detta afspeglar blott det enastâende skâdespel , det tjuguâriga gala - stycke , som var hans regering , med heia dess oaflätliga följd af spanning och öfverraskningar , effekter , strider och katastrofer , bevarande in i det sista den glans , som allraminst dârarnas vapen och medelmâttornas klander skulle lyckas beröfva öfverlägsenheten . Men dessa teater - stycken , nedkastade pâ lediga stunder af en man , som aldrig helt med all sin själ kunnat hängifva sig ât la gaya scienza , lâta oss äfven de känna hans rika väsen , hans tjusande dubbelhet , hans svärmiska drömmar , hans stora ärelystnad . Äfven i dem susar nâgot af stämningen frân den 19 augusti 1772 , med alla dess löften , och frän den 9 juli 1790 , frân Svensksund , Sveriges sista världs - historiska seger .