Full text: (16)

ANATOLE FRANCE 
49 
fram i världen strandat . Afsvimmad ligger han i bennes trappa , och , precis som i bans drömmar , kommer bon ned med susande gâng och smeker bans panna . Hon baddar hans tinning med eter , och igenkännande bonom , frâgar bon lâgmâldt : Ni älskar mig dâ ännu ? Men lian betraktar benne med en oändlig sorgsenliet : Nej , jag älskar er icke 
längre ! 
Snart därpä blir ban skjuten i kommunen , utan orsak eller grund eller nâgon sorts mening . En marketenterska kastar sig öfver honom , spottar lio - noin i ansiktet , och efter ord och ätbörder frän ett glädjehus sätter hon revolvern till hans tinning . Han faller omkull . Ett par soldater bjälpa tili med sina bajonetter , och kvinnan dansar jublande pâ liket . . . 
Denna lilla bok , hvilkens innehâll och ton äro sä enkla , utandas en genomträngande sorgsenhet . Frägar man sig om orsaken tili den lilla berättel - sens stämningsmakt , tror jag svaren kunna blifva fiera . Kanske griper historien sä underligt , där - för att dess hufvudperson just är motsatsen tili allt hvad man i gamia dagar menade med en boks »hjälte» . Denne Jean Servien är en af de tusen namnlösa , som lefva och dö utan att lämna ett spar efter sig , han är en af de oräkneliga smâ vâgorna , öfver hvilka ens blick gär för att stanna vid större och högre böljor , han är en af de otaliga , som gä förbi en pà gatorna och sitta bredvid eil â stadsparkens bänkar , och hvilkas lif äro lika bort - glömda , som den okände och intresselöse vandrarens steg , där de förtona bak gatbörnen . Men när detta öde berättas , när detta släta , likgiltiga ansikte , 
4 . — Levertin^ jjtländslc littcraiur .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.