288 
UTLÄNDSK UTTERATUR 
göra for denna mäktiga roman med sin rent oändliga följd af lefvande scener . Läser man själfva boken , finns dar intet , som förefaller uttänkt eller linjeradt . Hvarenda gestalt är framställd med den otroligaste rikedom af pulserande enskildheter . Där saknas lika litet i skildringarna den fysiologiska detaljen som den intellektuella egenheten — allting är âskâd - ligt och ändock allt ocksâ fördjupadt och förklaradt . Man följer dessa människor frân vaggan tili grafven , man ser dem förändras med âren , man känner dem som sina egna släktingar . Och det är denna breda , allsidiga , oförtröttade människoskildring , som är bokens styrka och egendomlighet . Det hvilar icke öfver Thomas Manns köpmansvärld den sällsamma , högtidliga fantastik af dyster glans , som Dickens förmätt gifv'a sina skildringar ur sarama värld — exempelvis i Dombey & Son . Ej heller sorlar genom sidorna den vilda âtrâ efter guld och makt , hörs frân dem det skärande skrik af människor , som brottas , blöda och slita sönder hvarandra , hvilket gör Balzacs affärsberättelser tili en läsning , för - häxande och beklämmande som marridt . Den tyske författaren är icke nâgot af den sortens snillen . Det finns pä hans tusen sidor knappast ett ord , som man vili kalla genialiskt , och det är ocksâ ondt om ren och öfverraskande poesi i hans verk . Han är en slags mindre elegant och kvick , men djupare och solidare Kielland , och genom sin fasta , breda objektivitet nâ hans karaktärsutvecklingar högt . Därtill kommer en humor , som utmärker sig för sin mâttfullhet och sin naturlighet . Det är icke ett egendomligt temperaments skimrande strâlbryt -