142 
ÜTLÄNDSK LÎTÎEftATUR 
alstring alldeles ställts i skuggan af denna politiska verksamhet . Man visste väl , att han var en genom - bildad filosof , hvilken särskildt under lânga lands - flyktsär i Tyskland djupare än de fiesta fransmän trängt in i germansk kultur . Men af hans för öfrigt fâtaliga litterära arbeten brukade knappast nämnas mer än en märklig essay öfver Schopenhauer , tryckt i Revue des deux Mondes den 15 mars 1870 , sâledes just när kejsardömet lâg pâ sitt yttersta och Frankrike stod inför den allvarsammaste krisen sedan den stora revolutionens dagar . Pessimismens evangelium künde knappast förkunnas i ett mer ödesdigert ögonblick , och denna monumentala Studie , som egentligen införde Schopenhauer i Frankrike , kan sägas dar hafva grundlagt den speku - lativa pessimism , som med sin bittra undergifvenhet fyller sä mänga verk frân republikens första decen - nium . 
För de samtida , som erinrade sig denna af föga dold öfverensstämmelse genomandade uppsats om den store tyske buddhisten , och hvilka sedan sago Challemel mönstrad bland Gambettas politiska opportunister , talande i kammaren och Senaten , stri - dande mot de klerikala , administrerande och under - handlande , torde motsatsen mellan lif och lära varit ovanligt pikant och denne statsman , Politiker och diplomat , som reste mot Nirvana pâ talar - och ambassadörstolar , varit en kuriös typ för moderna motsatser . Förmodligen tog man Studien öfver Schopenhauer som en andlig nyck eller en flyktig stämningssak och säg den riktige Challemel i tunisten , som sâ energiskt arbetade för sitt lands