EDOUARD DUCOTÊ 
131 
klerikala lagstiftning , och som nu betraktar sitt fosterland som ett fartyg , öfvergifvet utan roder i storm och bland bränningar , nära sitt skeppsbrott . Han är för öfrigt eil karaktär , den äldre Laurière , med rena händer och rent hjärta , pâ en gâng sträng och god , naiv och from , en prästerlig lekman , en gift klosterbroder , lefvande i tukt och Herrans för - maning . Det hvilar en sorts geometrisk rätlinighet öfver hans väsen och âskâdning och nâgot geo - metriskt ocksâ öfver hans religiositet utan spâr af fantasiflykt eller känslofrässeri . Hela figuren är icke tänkbar utanför Frankrike , men i djupaste mening fransk . Hans hustru är dotter tili en rik uppkomling med den franska medelklasskvinnans duglighet och en ergi , god och präktig i botten , men härsklysten och grälsjuk , försvarande sig , sitt och de sina med näbb och klor och en hetsighet , som sällan eller aldrig later hennes bästa och innersta fä tillfälle att tala . Hon är som en apel , som behöfde förädlingen för att fä fram sina möjligheter och bära söt frukt . Dessa tvâ gestalter äro de yppersta i boken , ovan - ligt fint sedda och kärleksfullt skildrade med en Iugn och mângsidig objektivitet . 
Deras son , Jacques Laurière , är bokens hufvud - person , hvilkens utveckling tili man vi följa . Enda barnet , blir han frân början föremäl för en lika häftig som tyrannisk kärlek . En rastlös , dag och natt verksam omtänksamhet bestämmer allt för honom : de rätta kläderna ligga framlagda för honom pâ hans stol , de rätta böckerna pâ hans bord , de rätta tankarna och idéerna , hvart han vänder sig . Vi se först hans barndom , en skygg , svag gosses
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.