CUNNAR CASTRÊN 
73 
Denna afhandling bär helt visst ett förstlings - verks prägel . Saknaden af koncentrationsförmäga är pätaglig , och den unge forskaren har icke samma säkra blick för äldre perioder af svensk odling som för det specifika skede af finsk - svensk kultur , hvilket är hans egentliga ämne . Det skulle icke möta mycken svârighet att uppvisa , att lian vid jäm - förelserna mellan sin skald och de föregäende gusta - vianerna icke är korrekt . 1700 - talsdiktningen är af författaren innestängd inom orättvist snäfva gränser — sä uteslutande förständsdestillerad var den icke ens i Voltaires Frankrike , än mindre i Kellgrens Sverige . Och förvänansvärdt är det , att Castrén vid pápekandet af det nya och omedelbart lyriska hos Franzén icke en enda gâiig nämner namnet Bellman . Hur smä och obetydliga blifva icke de Franzénska nyheterna t . ex . i naturskild - ringens konst mot dennes underbara impressionism , som i poesien upptäckte friluftsmâleriet mer än hundra är tidigare än vâr konsts opponenter ! 
Men om författaren sálunda vid âterblickarna pâ 1700 - talets svenska poesi afgjordt fallit för en ensidig och öfverdrifven skematisering , är däremot själfva skildringen af Franzén gjord med mycken insikt och förständ . Castrén är en sympatisk por - trättör , men ingen skönmälare . Han ser pä skalden med det oändligt fina och välljudande , men sâ lätt förstämda och föga tonrika instrumentet , liksom pâ människan med den utomordentligt rena , men sâ viljelösa karaktären , varmt men kritiskt . Sannare , mer allsidigt och inträngande än i nâgot föregäende arbete är i denna sakrika afhandling Franzéns ut -
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.