BFRTEL GRIPENBERG 
41 
tvingare af ovanligt hög rang , hvilkens formella fantasi mer än en gâng aflockar läsaren ett rop af beundran . Hufvudparten af dessa nya dikter utgöres af sonetter . Den första af dem , som skänkt heia boken sin rubrik : »Gallergrinden» , är en paralleli till Snoilskys »Nolimetangere» . Sonettens gallergrind af guld skiljer läsaren frân skaldens parker och lustgârdar , af hvilka han blott fár se den blomtyngda grenen öfver muren och höra det fjärran suset frân dolda träd . Likheten inskränker sig icke tili detta . Det är den stränga , klassiska sonetten med sin plastiska afrundning och afslutenhet , som Gripenberg dyrkar , liksom Snoilsky , icke den romantiska , i hvilken de fjorton raderna i stället för att afstänga blifva liksom ledbanor mot det obegränsade , den romantiska sonett , som Vilhelm Ekelund diktar i sin ingifvelses bästa ögonblick . Man kan ocksâ utan öfverdrift säga , att sedan Snoilskys dagar hafva knappt sä fulländadt säkra sonetter formats som dessa af Gripenberg . Men det finnes vid sidan af likheten ocksâ en stor skillnad mellan den gamie mästaren och hans efter - följare . Hos Snoilsky var sonetten alltid en världs - mans reservation , champagnens medvetna afkyl - ning pâ is . Gripenberg vili i stället i dess tránga glaskupa lâta sin passions lâga brinila dess mer liänsynslöst säkert och klart . Det är i dessa Gripenbergska sonetter en sinnlighet , som lâter en tänka pâ en ung kropp i ett tättätsittande pansar af metall . Denne unge skald liar den anslagets hem - lighetsfulla och vibrerande makt , som lâter läsaren