ARVID MORNE . 
NY TID . 
Arvid Mornes sista diktsamling har , ocksâ den , mycket af korthuggen och manlig finsk kraft , men lider af att vara för programartad och afsiktlig . Den är i tröttsam grad hvad fransmännen pläga kalla »voulu» , tendentiös , liksom ständigt skrifven med kursiver . Man kan godt förstä och äfven möjligen sympatisera med författarens stândpunkt , dà han finner mycket af den ñutida poesien vara en konst - full , skör väfnad , utan betydelse för lifvets för - bittrade kamp och dagens stränghet , och när han hânar »detta tidehvarfs poeter» , som lustsegla i det blä »och blâsa bubblor ut i dâdstark storm» . 
Man kan godt förstä och déla den âskâdning , han med vredgad , epigrammatisk styrka formulerai i den präktiga dikten »Mitt hat» , ledan vid »blixten , som aldrig slâr» , ledan vid det märglösa ordet . Men de poem , i hvilka han själf sträfvat att gifva nâgot annat , de arbetar - och proletärsänger , i hvilka han velat fänga själfva verklighetens lidelse och stridstummel , äro , trots allt beslut , föga inner - ligt kända och föga lyckade . Det är ingalunda
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.