GUSTAV WIED 
211 
Boken skildrar sedan , hur Thomsen genom sin lit till försynen och sin klipskhet , genom uppen - barelser frân vâr Herre och hjälp af det k . danska klasslotteriet verkligen lyckas i sitt uppsât att âter - eröfra gârden . Denna skildring är utförd med en fyllighet af lefvande drag och lustiga , psykologiska iakttagelser , som är allt beröm värd , endast kanske väl uttänjd och tunn för att bära den digra boken . Men starkare än helhetsverkan framstâ de enskilda scenerna , hvilka äro radade iliop efter den impres - sionistiska teknik , Jonas Lie först och Herman Bang sedan gjort populär och som förträffligt lämpar sig för att skildra en mängd olika typer och figurer . Heia den lilla Stadens befolkning defilerar för vâra ögon , och denna procession af alia slags spets - borgare blir njutbar genom författarens tokroliga skratthumör och kuriösa , fullkomligt ogenerade infall . 
Det är Stadens tongifvande herrar , samlade i »De danske / Ededolkes» förening , förande sina orgier i hotell »Stadt Gammelkobing» och ordnade kring sina koryféer , högerredaktör Heilbunth , »ett underverk af kött med tre dubbelhakor» , och par - tikuüeren Eriksen , kallad »lyxbuken» , hvilkens död vid middagsbordet vi upplefva i romanen — han ât en förträfflig kalfstek ( njurstycket ) , dá han plöts - ligt för alltid lade ifrân sig knif och gaffel — den dämoniske tullkontrollören , »komma» - samlaren Esau Knagstedt m . fi - Det är Stadens alla damer med den vackra och galanta fru Oppermann i spetsen , eldtillbedjerska af J . P . Jacobsen , efter hvilken hon döpt sin äldste son Mogens , medan hennes andra