Full text: (15)

II . 
DIKTER . 
De starkaste och mest mogna dikter , soin det litterära julflödet bragt oss , korama frân Finland — det är de nya samlingarna af Lybeck , Mörne och Tegengren . Hur olikartade dessa äro inbördes , gemensamt hafva de ett härdt drag af allvar , den djupa malmklangen frân upprörda , fast med mäns behärskning tyglade sinnen . Man skymtar i dessa finska dikter anletsdrag , hvilkas bekymmer icke blott äro jagets själfviska och hvilkas sorger ristats af oblidkeligare makter än drömmens och fantasiens ; man känner genom dem själar , hvilka bränts och härdats i den tyngsta verklighetens eiddop . Ehuru i dem — af naturliga skäl — ringa eller intet säges om fosterlandets olycka , är den dock allestädes närvarande i dessa verser , gifver de dystra stäm - ningarna nâgot af de sammanbitna tändernas bitter - liet och de ljusa ögonblicken nâgot ängsladt sprödt och förgängligt , en underton af tungsint illusions - löshet . Det är med en sympati sä djup , att man icke ens kan eller vili tala därom , som man anar striden mot det skamlösa vâldet och det lömska barbariet . 
Högst stä Mikael Lybecks sista »Dikter» . Denne poet har intet frodigt fantasilif och förvillar sig lätt utanför sitt eget omrâde . En sädan trâkig förvillelse är t . ex . bokens längsta cykel , tolf sânger om »Den gamia kungen» . Det skall vara saga och
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.