KARL LARSEN 
201 
hennes mans äktenskapshistoria , nu iakttagen frân en annan synpunkt , och de bâda berättelserna likna dessa teckningar af ett ansikte frân tvâ hâll pâ ett och samma blad , som man understundom { inner hos de gamia mästarna . 
Den nya berättelsen har ungefär samma före - träden som den gamia . Alltid är det samma klipska och utomordentligt habila hand , som för pennan och förstär att gifva snits och fart ât hvar sats i boken . Det är ett verkligt konststycke af talang att kunna variera temat sä väl , som Karl Larsen gjort . 
Men den nya boken har ocksä samma brister som den förra , och det i än högre grad . Redan i »En kvinnas bikt» fanns det en känslans torka , som gaf framställningen nägot af ett préparais liflöshet . Denna torka märks ännu mer i den nya berättelsen , kanske mest därför , att den lilla känslighet , som författaren besitter , är sä ängsligt soignerad . Jag kan icke hjälpa , att jag kommer att tänka pâ en vändning hos Paul Bourget , när jag läser de ställen i »Hvi ser Du Skaeven» , som skola verka ömt eller innerligt . Bourget talar om en person , som sköter sin sensibilitet med samma omsorg som en flint - skallig herre de sista kära härsträna . Det kväller icke i dessa böcker , de sakna blod och saft , lidelse och lyrik . Bilden af inlagda och konserverade — utmärkt väl inlagda och konserverade — frukter föresväfvar en ofrivilligt under läsningen . Därtill kommer , att ju mer man fâr veta om dessa bâda böckers hufvudpersoner , mannen och hustrun , Aksel Halck oçh Thora Vium , dess mindre sympati fâr
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.