192 
NORDISK LITTERATUR 
pâ svenska och ingâr i det förträffliga skandina - vistiska novellbibliotek , som begynt utkomma och tili hvilket Selma Lagerlöfs »Herrgärdssägeii» hörde . Sfären , dit boken för lasaren , är icke den roligaste , den lilla bourgeoisien , men med en hög grad af stilistiskt raffinemang och en vemodigt fin och intim interiörkonst , som erinrar om de danska mâlarnas , har författaren förstätt höja sitt ämne och lâta genom den lilla boken sväfva ett half - melankoliskt skymningsdrömmeri . 
Sâdant är Karl Larsens författarskap . Det brister där kanske väl mycket pâ idéinneháll och tankar . 1 sin »oförklarliga och allt upptagande glädje öfver att kunna skildra människor och deras stämningar pä lefvande danskt spräk» — sä formu - lerar Karl Larsen själf pâ ett ställe sitt litterära program — glömmer han kanske , att det ocksâ finns folk , som tanker . Man saknar en gnista af intellektuell fanatism i denna âtminstone för en svensk litet för stillsamma och estetiskt tempererade stämningsvärld . Men denna skildringsart , som lägger hufvudvikten pâ den individuella differensen och högst af allt âlskar de smâ karaktäriserande särdragen , är ákta gerinansk . Alla de stora ger - manska lifsskildrarna älska originalen , individualí - tetens hemligheter och kuriositeter , lika mycket som de romanska älska det typiskt allmänmänskliga , det förenklade , det abstrakt stora och sanunan - fattande . Demie ypperlige danske tecknare , som har ett sä oförlikneligt gehör för fras och tonfali och en sâ kvick blick för de smâ karaktärsdragen , personlighetens halft omedvetna reflexrörelser , är