EDVARD BRANDES 
171 
uppe pâ tidningsbyrân pä natten efter representa - tionen och sâlunda understundom tyngda af den tillfälliga aktualitetens marken , , som gärna blifva tröttsamma . när dagshâgkomsten fördunstat , för - vânande väl genomgátt det eldprof . som det för dylika kritiker är att omtryckas i sammanhang . Hur mánga teaterkritici skulle vâga och skulle kunna göra en dylik samling ? Men den man . som för - fattat dessa granskningar , är ocksâ en sällsynt iâgel Fénix bland teateranmälare . 
Genombildad i scenens litteratur . som man blott är det , när man gjort resan frân den allra första Stationen tili den sista och inledt sin bana med att öfversätta Kalidasa , skarpsynt och drifven linguist , för hvilken själfva det sprákliga materialet har en större rikedom pâ nyanser och symptom än för andra , själf dramatisk skald med en skarp blick för Perspektiven och planen bakom rampen , för den sällsamma . pà en gang verkliga och overkliga clair - obscuren öfver bräderna , som föreställa världen , liar han allt , som en scenisk granskare behöfver för att se rätt och döma fint , för att fängsla och lära . Till allt detta kommer , som den starka , guldsmidda enhetstrâden , en fri och mâlmedveten personlighets fasta vilja , som aldrig later tubba sig i fraga om det väsentliga , en energi , som aldrig tröttnar eller kompromissar ! 
Hvilket prof pâ uthâllig och trofast kärlek är det icke för en man som Edvard Brandes , under lânga tider upptagen af skiftande och maktpâ - liggande göromäl , redan det , att hafva bevistat dessa hundratal af Holbergsföreställningar , att aldrig lia
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.