ËDVARD BRANDES
163
glans , sâdan vattnet iâr för solljus , brännande genom mulna skyar .
Af alla »genombrottets man» är väl ingen sâ rotfast i den moderna kritikens determinism som han . Om man nu efter de mânga áren läser om ett sâdant evangehum , som J . P . Jacobsens »Niels Lyhne» var för de fiesta unga nordbor , hvilkas andliga ungdomsstrider infoilo pâ 1880 - talet , skall man kanske äfven i denna bok , hvilkens anda dock är sä mild och varm , under det heia finna en âskâd - ningens dogmatik , som talar om positivismens första segerrus . Ännu starkare är detta fallet i Edv . Brandes' böcker — hans metafysik har ibland en nästan encyclopedistisk prägel . Detta kommer särskildt fram i de skildringar , som snudda vid religiosa problem . Hans eljes ovanligt stâtliga skádespel »Asgerd» , slutar rent voltairianskt , och hur mycket hans »Muhammed» än öfverträffar Arouets i verklig insikt om profetens lif och — tilläggom det — äfven i stilstränghet och kolorit , i uppfattningen af religionsbildaren och visionären härskar samma karga misstrogenhet , som alltför matematiskt reducerar en stor typ tili ett par bestämda egenskaper , vore de än sä starka som maktsjuka och driftlif .
Äfven i denna nya roman ràder samma lifs - âskâdning , närmast lik , om jag ej misstar mig , en sädan positivism som Littrés . Den , som skrifver dessa rader , vili minst af alla höra tili dem , soni upprepa det tanklösa talet om vetenskapens bank - ruttförklaring - ^etenskapen har aldrig lofvat att infria alla de fantastiska och oklara papper , med

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.