J . P . JACOBSEN 
153 
riddarmantel , liopflickad af de växlande stäm - ningarnas purpurlappar . Och han förklarade honom , sâ vi förstodo honom och pâ samma gang — oss själfva . 
Hvar författare , som skildrar en människa , bör tili henne stâ i samma pietetsförhällande som Horatio till Hamlet , det är det Jacobsenska för - fattarskapets grundmaxim . 
Man har kallat Jacobsen en pessimist . Det är han ocksä , men icke en af dessa , som under stora äthäfvor deklamera om jordelifvets elände . Hans pessimism pâminner om Turgenevs . Det är ett stilla vemod , en tungsint resignation , som i med - vetandet om lifvets elände ödmjukt böjer sitt hufvud och ràder att tâlmodigt arbeta med de faktorer , lifvet erbjuder . 
1 full öfverensstämmelse med allt detta stár , att Jacobsen är den moderna nordiska litteraturens främste Á stridsman för humanismen . Den , som beständigt uppmanar tili att icke döma , förr än man känner allt , den , som försöker framlägga alla dokument i skildringen af människor , den blir ju företrädesvis kämpen för eil modernt - human lifs - äskadning , som lär människorna att fâ en allsidigare och mera fördomsfri uppfattning af människolifvet och dess yttringar . Sá äro Jacobsens arbeten lika mânga variationer öfver det gamia temat : den , som är oskyldig , käste första stenen . 
Det filins ett valsprâk för lifvet , som synes mig helt karaktärisera den innersta nerven i J . P . Jacobsens författarskap . Det är Spinozas beryktade ord :
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.