152 NORDISK LITTERATUR 
gâng fä nâgot af en modem orkesters polyfona samklang . . . 
Känner ni till en liten historia af E . T . A . Hoffmann om en stackars karl , som förlorat sin spegelbild ? Det är en djuptänkt Symbolik i den berättelsen : sedan den arme mannen aldrig mer fick se sig själf , hade han icke längre nâgon troll pâ sig själf , och hans lif dref vind för vâg . — Det var Jacobsen , som höll emot oss vâr bild . Och det var en trogen spegel han höll . Den förskönade icke , men ännu mindre liknade den den Andersenska djäfvulens förvridande trollspegel . Just därför , att vi i dess blanka glas sàgo âtergifna sa väl vára ädla rörelser som vâra lytens vanprydande rostfläckar , lärde den oss att rata upp oss — och bättra oss . 
Jacobsen är den store förklararen i vâr nordiska litteratur . Utgâende frân en vetenskap , som kärleksfullt medtager allt , förstod han , att den som vili skildra människor , icke bör agera gud och ännu mindre skolfux . F ö r k 1 a r a bör han , ty först när ett lif är samvetsgrant framlagdt för oss , hafva vi rätt att döma . Sä säg han t . ex . i sitt fosterlands historia en egendomlig kvinnogestalt , öfver hvilkens skiftande öden säkerligen mângen , utan att begripa , skakat pâ hufvudet . Dá förklarade han Marie Grubbe , med outtröttlig omsorg restaurerade han hennes historia , och med ens för - stodo vi 1600 - talets hetblodiga , patriciska kvinna och künde draga lärdom af hennes lefnad . Eller han skildrade Niels Lyhne , mannen , som hela lifvet igenom stár och draperar sig i en teatralisk
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.