10 
NORDISK LITTERATUR 
dikters conditio sine qua non . Han var en född berättare , som i unga dar besatt en fabuleringens Iätthet , fart och gratie , genom hvilka han skilde sig frân 1880 - talets ofta tunga och oviga skildrare och beskrifvare . Tavaststjerna var seglare , jägare , vandrare , friluftsmänniska . Den friska rörelsen , den raska takten gâfvo hans yngre romaner en tjusning af en art , för hvilken en stor läsekrets alltid är särskildt mottaglig . När jag tänker pâ den ypperliga berättelsen »Barndomsvänner» , är det just detta , flödet , tempot , den ungdomliga ström - men genom verket , som jag ännu minns . Vid äldre är fördjupades hans stil . Heia sprâket fick en ökad vikt och värdighet . Epikerns starka anda talade t . ex . genom hans »Härda tider» med en styrka och en monumentalitet , som dà ännu icke voro vanliga inom vâr prosa och som därför ocksâ väckte uppmärksamhet . Sâ blef Tavaststjerna för svenskar framför allt berättaren . 
Hans vers hade icke samma förmäga att göra sig gällande , och genom tidskonjunkturernas makt blefvo de hos oss lielt visst för litet beaktade . Den första Sämlingen , »För morgonbris» , var med all sin ungdomliga charm icke originell nog ellei utpräglad nog för att slâ igenom , och när stjerna señare âtergick till metern och till sängen , hade den svenska dikten genomgâtt en absolut förnyelse . Form och ton hade förvandlats , oc'1 mot detta nya föreföll hans uttryckssätt en smula âldradt , hans fysionomi icke nog egenartad och bestämd . Man förbisäg den sent , men märkvai'digt rikt och ur djupet frambrytande källa , som kvällde
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.