94 
SVENSK LITTERATUK 
klingande visor och lustiga refränger för all gene - rationens lust och munterhet , sträckte öfver scenerna vid Eriksberg och Munkbron sin doftande blomster - spira . Det var Envallssons tid , och kanske hafva dessa scener under detta skede spridt mer glädje än operan själf , genom att bjuda den genuina stock - holmspubliken pâ Monsignys , Philidors och Grétrys friskaste melodier , hvilka , sedan man en gàng hört Carl Stenborg och Eleonora Säfström sjunga dem , aldrig künde glömmas . Den tredje och sista fasen i den Stenborgska teaterns utveckling skulle man kunna kalla — tàrdramats , det är 1700 - talets grât - milda , resonerande och deklamerande skádespel , inspirerade af puritanismen vid Themsen och purita - nismen vid Genèvesjôn , som nu träda i förgrunden . När man ser Lillos , Moores , Merciers och Kotze - bues borgerliga drama efterträda rococons koketta opera - comiquer , är det som att se en borgerlig fru , hvilken pretentiöst under stora äthäfvor torkar sitt ömma hjärtas târar , jaga pâ flykten en rosen - kindad , täck subrett , som sjunger sin skrattande kuplett ännu dä hon med en piruett pâ sin röda klack försvinner frân scenen . — Denna sista period i den Stenborgska teaterns historia skulle man kunna kalla Björns tidskifte . Han är en sannskyldig exponent af den känslofulla och smaklösa konst , med hvilken det tredje ständet gjorde sitt intàg pâ den litterära arenan . Den gamia en gâng af idei glädje och glam genljudande teatern lyktade sitt lif , som hela seklet , i ett virrvarr af bullersamma uppträden och braskande fraser . 
Det är denna de Stenborgska scenernas ut -