92 
SVENSK UTTERATUK 
dramatiska sánggudinnornas trollspegel tecknar sig klararc än annorstädes det färgrika , fantastiska ocli flärdfulla tidehvarf , som gömmer den svenska stor - hetstidens sista röda aftonsolsreflexer — det är därför , som alla bidrag till den gustavianska teater - historien sä stärkt fängsla vârt intresse . 
Under de sista âren har ocksâ den svenska teaterns öden under detta skifte ifrigt studerats . Sedan den , som skrifver dessa rader , utgaf sitt försök tili en allmän öfversikt öfver Teatern och Dram at under Gustaf 111 , hafva fiera nya arbeten utkommit , sättande särskildt tidens sce - n i s k a lif i än klarare belysning . Levvenhaupts förträffliga publikation , »Bref rörande Theatern under Gustaf III» , gaf en ökad inblick i de kungliga skâdebanornas förhällanden . Med föreliggande arbete af Johan Flodmark öfver de Stenborgska skâdebanorna har Stockholms första enskilda teater erhällit sin monografi , och det en monografi i mer än ett hänseende värd att uppmärksammas . 
Flodmark hade redan förut genom sin studie öfver den gamia Bollhusteaterns verksamhet under frihetstiden visat sig som lycklig forskare och finnare pâ detta omrâde , och genom sina an - teckningar öfver Bellmansmelodierna har han visat sig nära förtrogen med den Opera Comique - repertoar , som kanske just var de Stenborgska scenernas viktigaste mission att upprätthäüa . Man künde dà pä förhand antaga , att hans arbete skulle vara lika rikt pâ nya uppgifter , hämtade frân ofta förbisedda och glömda fyndorter , som noggrannt i utarbetningen . Den präktiga , alltigenom sakrika och