FREDRIK VETTERLUND 
83 
bidrag tili en djupare kännedom om Atterbom , och sedan dess har han trängt allt innerligare in i den store romantikerns fantasivärld och allt mäng - sidigare belyst hans diktning . Den stora vetenskap - liga afhandlingen om »Fâgel Blâ» är ocksâ sanno - likt en af de mest genomförda analyser af ett skaldeverk , som vâr litteraturhistoria äger . Det finns i denna undersökning en ihärdighet i att följa en diktnings motiv frán första undfângelsen till det slutliga utförandet , en skarpsynthet i att klarlägga en fantasiväfnads brokigt och hemlighetsfullt tvin - nade trádar , som äro värda allt beröm , och därtill en kärleksfullhet och en resonans för romantiskt lynne , som ej kunna vara finare . Däremot saknar fram - ställningen öfverskädlighet och hade vunnit pâ en stramare disposition . Skildringen af sagospelets tillblifve'sehistoria hade bort alldeles skiljas frân den estetiska värderingen och utläggningen . De - taljerna skymma här och hvar undersökningens gâng , och trots utförligheten brister det ibland i analysen - Jag tar ett enda exempel . Den man , som i Fâgel Blâs värld af himmelsblàtt svärmeri och purprade ungdomsdrömmar betecknar den grâ klokskapen och det skeptiska förständet , är Ebn Rosch , en arabisk läkare . Vetterlund jämför denna gestalt med besläktade och framhäfver med skäl , att araben betecknar ett »naturalistiskt , mot kors - tägsromantikeri fientligt folk» , men det har tydligen undgatt honom , att själfva namnet är en finger - visning . Ebn eller Ibn Rosch är ju det rätta namnet pâ Averroës , medeltidens Voltairetyp . 
Men vi öfvergä frân denna i det stora heia