JOHAN MORTENSEN 
73 
hanget är allestädes fint och djupt framhäfdt i derma historik . I tidningarna har man nyligen sett beskrifven en märkvärdig apparat , genom hvilken metereologerna kunna afläsa jordbäfningar , som föregä pâ hundrade och áter himdrade mils afstând . Litteraturen har alltid varit en dylik seismograf , som berättat om vulkaniska rörelser och utbrott i fjärran . Men Mortensen pävisar icke blott fint förbindelserna mellan bok och bok , utan ocksà idéernas fördolda hopflätning med samhällsintressen och materiell utveckling . Författarens ovanliga intellektuella frihet visar sig vid beröringen med den mängd af problem , som denna periods litte - ratur — i sâ mycket en tendenslitteratur — sätter upp pâ dagordningen och diskuterar . Han rör sig i dessa strider om patriotism , moral , religion , med en radikalism , som i sin lugna och klara upplysthet röjer bâde historikerns relativitetskänsla och den moderne biologens fördomsfrihet . Vidare mäste man beundra den fina och kloka människokunskap , som utvecklas i teckningarna af alla dessa olikartade andliga personligheter . Redan i bokens första början äro tvâ sâdana antagonister som gamie Karl Johan och hans journalistiske ärkefiende Lars Johan Hierta skildrade med en rättvisa och ett verklig - hetssinne , som endast den objektive psykologen besitter , och sainma säkra individualiseringskonst bär de fiesta af Mortensens litterära porträtt . Endast de rena inbillningsmänniskorna komma tili korta i hans skildring . Han är i grund och botten en rationalist och glönnner nog för mycket , att det är 
»en annan lag , som styrer förständets män och fantasins martyrer» .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.