VIKTOR RYDBERG 
7 
genom den höga klosterhvälfning , i hvilken han sitter . 
Men denna pietetsfulla och stillfärdiga känslo - botten hos Rydberg drog frân början en gränslinje för hans tanke , vid hvilken den af sig själf stannade i den omedvetna känslan af »dädan , men icke längre» , och sä har ungefär samma âskâdningskurva hela lifvet igenom kunnat omfatta hans ande . Skulle man vilja med ett enda slagord beteckna denna uppfattning , tror jag ordet »protestant» , fattadt i dess vidaste bemärkelse , vara det sannaste . Protestant i betydelsen af afgjord fiende tili bokstafven och svuren vän af den enskildes ensamma rätt att stifta sitt band med religionen , men protestant ocksâ i den meningen , att nya testamentets filosofiska kärna bâde metafysiskt och etiskt tillfredsställde hans tanke . Viktor Rydberg var protestant i begreppets historiska och ursprungliga mening , sâdant det föresväfvade reformationens friaste sinnen , innan dess läror kodifierades af en ny hierarkisk kyrka ; han var det ocksâ i ordets mest filosofiska kelse , uppfattande heia denna germanska och indi - viduella folkrörelses innersta lösen sàsom en fordran pâ en ständigt fortgâende , religiös föryngringskamp . Men denna strid skulle och künde alltjämt försiggä inom ett par frân början gifna râgângar . 
Helt säkert var det just denna känsla af , att Rydberg alltjämt i djupare mening stod kvar inom den fäderneärfda religionens ram , som gjorde hans inflytande sä ofantligt hos den bildade majoriteten i vârt land . Han var ingen frâmmandé fàgel , bärande bud frân de höga och aflägsna bergstinnar , tili hvilka