KARL WARBURG 
31 
synta och uppriktiga ögonblick har han själf erkänt det . Han brukade dà anfora det gamia klassiska romarordet om lyran : »omnis in hoc sum» . Men det enda , som är verkligen intressant och betydelse - fullt i frâga om en skald är hans poesi och de psykologiska omständigheter , ur hvilka den spirat . En fullkomligt sekundär roll spela här uppgifter om yttre förhällanden af annat slag . I alldeles sär - skild grad gäller detta om en ren lyriker : alltsâ om Snoilsky . Det , som rörande en litterär typ af hans art först och sist kräfves af porträttören , är att träffa den inre likheten , att följa diktarens växt , lefva sig in i hans själs - och stämningslif , att lysera hàns diktning och framhäfva dess särdrag , med ett ord ett konstnärligt assimileringsarbete , som är Warburg främmande . Det lämnas i denna bok utan frâga mânga och synnerligen värdefulla upp - lysningar ocksâ om poeten Snoilsky . Först och främst är heia kronologien för hans litterära alstring här omsorgsfullt utredd . Fiera gânger har ocksâ tecknaren fint insatt hans dikt i tidssammanhanget , och särskildt erkännande förtjänar den lilla utrednin - gen af hans poesis ställning tili svenska historien . »De svenska bildernas» samhörighet med Fryxell och deras folkliga tendens hafva hittills med orätt förbisetts . Föreställningen att en sâ aristokratisk skald mäste hafva en »storsvensk» uppfattning af historien , har nog làtit de fiesta läsare glömma , att Snoilsky i alla tider af sitt lif just prisât den »svensk - het , som fanns hos Jerker» , och att han ännu i sin sista ât Sverige ägnade dikt valde som sitt fosterlands symbol just den fattiga , sega , tâliga