svenska akademiens handlingar 225 
orätt att undanhâlla lasaren en sâ utsökt passage , som följande karaktäristik af Ariosto och Kulibergs öfversättning af Orlando : 
Här fladdrar nöjets fana rosa - skär , 
Alcinas fägring trolsk , förförisk skiner ; 
i vapenfärd gâ giada paladiner , 
här härska slump och sprittande begär . 
Blott nâgon gâng mer öm blir romantiken : 
när hon förband den sârade Medor , 
Angelika fick själf sitt hjärtesär 
och Roland bief pâ lifvets fröjd besviken . 
Men Ariostos allvar snabbt förgär , 
tjufpojken Amor vid hans bläckhorn stâr , 
hos honom trumpenheten ej fâr fäste — 
Giocondos saga är sä lagom tarn — , 
han sjunger helst om eftergifven dam , 
om bragd och älskogslust och huset Este . 
Sâ nyckfull sâng lâg knappt för Kulibergs hâg , 
som hellre följde Gottfrids riddartâg , 
och dock hans konst , och här fulländadt mögen 
har blott ett enda fei , om man sä vili — 
som hos Ariostos kvinnor ej finns tili — 
det lilla fei , att vara alltför trogen . 
Den sista vändningen liksom gângen af det heia äro kanske väl Tegnérska ( i ett af sina skoltal fäller ju Tegnér det bekanta yttrandet : »De vackra öfver - sättningarna äro sâsom de vackra fruarna ej alltid de trognaste» ) , men hur elegant och lättflytande är icke här Wirséns vers ! 
Dock , hvarför man egentligen vili fästa den läsande publikens uppmärksamhet pâ denna del af Akademiens handlingar , är att dess hufvudinnehâll utgöres af en minnesteckning öfver en af den svenska konsthistoriens mângsidigaste och intressantaste ge - 
15 . — Lever tin , Svensk Utter atur . II ,
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.