126 
svp : nsk litteratur 
utvecklingens stora sammanhang är i detta arbete försummadt och förbisedt . För den framstäende porträttör af enstaka »skalder och tänkare» , som Hellen Lindgren är , stä en periods olika skrift - ställare underligt isolerade . Det för en tidsâlder gemensamma tanke - och känslolif , som medfördolda rotträdar sammanbinder en skriftställargeneration , är allt för mycket lämnadt ur räkningen i denna fram - ställning . Och pedagogen har dessutom kanske tfäl ofta i Hellen Lindgrens arbete om »Sveriges vittra storhetstid» trängt historikern ät sidan och gifvit anekdoter och minnesdrag en alltför central plats . 
Hell annorlunda sin egen herre och suverän öfver sitt ämne är essayförfattaren , gransknings - konstens lyriker . Efter egen kunglig nyck och vil ja bygger han sin skildring , och han stmlerar just sina typer lösryckta och afskilda frán den historiska kedjan . Med en medicinsk liknelse skulle man kunna säga , att essayisten renodlar sina typer , som bak - teriologen sina baciller , och just för att komma deras egenheter in pâ lifvet skärskädar han dem i konstgjord afskildhet , oberörda af förvillande grar . nskap . Personlighetens hemlig'ieter> individuali - tetens märken är det , han efterspanar och älskar , och inför de subjektivitetens problem , hvilkas gätor stäudigt möta , när man betraktar den enskilda män - niskan som en sällsam uppenbarelse för sig och icke som ett exemplar af de mänga stora klasserna , hänvisas essayisten dagligen och Stundligen tili sin egen inre fond af erfarenheter , tili sitt eget lif och föreställningssätt . En essay är pá sätt och vis alltid ett mellanhafvande tvâ människor emellan ,
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.