118 
SVENSK LITTERATUR 
kens ojämförliga naturliga fägring helt beror pâ förtjusande nycker , täckt behag och ständigt skif - tande mângfald till läge och terräng , en häfdens och diktens hufvudstad ! När jag ser pâ de sten - kolosser af olika former , som ersatt Gustaf III : s vackra opera , eller pâ Helgeandsholmen , som med sin dumdryga massa slâr ilijäl den ädla Tessinska kungaborgen , fâr jag ett intryck , som ohi Stockholm plötsligen eröfrats af främmande barbarer , af teu - toner och vandaler utan känsla för Stadens medfödda adel och utan samband med dess forna bebyggares sprâk och sinnen . 
Diktarna och konstnärerna hafva redan sagt detta inânga gânger , det är nu historikernas tur , och deras lugnare och besinningsfullare ord skola kanske rycka med dem , hvilka misstro de konst - närliga ögonen och fantasierna . Dock , Historikern säger i sitt sprâk och frân sin synpunkt detsamnia som de andra . En stad som Stockholm är en nism , för hvilken hvarje obetänkt amputering , äfven af ett organ , som synes de oinvigda icke längre göra nâgon tjänst , är en andlig ellcr fysisk fara , och det besinningslösa sträfvande , som vili med váld röja undan alla minnen frân det förgängna i stället för att lâta Staden fredligt och följdriktigt växa upp Ur dess jordmân , förgriper sig pâ de osynüga , men viktiga rottrâdar , genom hvilka ett stadssamhälle , liksom ett folk , suger näring , styrka och färgglans . 
26 septcmbor 1902 .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.