80 
SVENSK LITTERATUR 
fâr ur Birgittas lif och strider . Den svenska medel - tidens kanske märkligaste kvinna blir för honom ingenting annat än en ragata och en fjolla . Men med Gustaf Vasa och reformationen lyfter sig äter serien betydligt . Gustaf Vasas kärnsvenska typ har Strindberg alitid älskat . Redan i hans storartade , sedan af honom aldrig öfverträffade ungdomsskâde - spel , »Mäster Olof» , framstâr han i intressant och lefvande belysning , och det drama , Strindberg under sin señaste historierande period ägnat nom , är utan fraga dess yppersta verk och ett af den svenska teaterns lätt räknade klassiska styc - ken . Här skildras »den bondsluge Roslagsbon» iinnu en gàng med en sorts barsk humor , som väl sar hans gestalt . Den därpä följande skildringen af Erik den fjortonde skulle med blott litet efter - tanke och konstnärlig omdaning kunnat blifva all - deles förtjusande . Örbyhus' fängelseromantik gif - ves sâ vackert , och i Erik den fjortondes döds - monolog har Strindberg lagt all en uttröttad tän - kares och diktares melankoli , främlingsskap och leda vid verkligheten . 
»Skulle det icke glädja er om ni fick râka gemâl och barn ? » frâgar prästen Urban . 
»Nej , » svarar Erik , »det är bara bländverk det ocksâ . När jag bar dem i rummet här , sä tränger de ut niig ; de bli sä stora , de taga lüften ifrán mig , de kväfva mig , och jag har ingenting att säga dem . . . Ser ni , jag är niâlare , och jag vili se taflor som jag mâlat själf , men det fordras distans för att se vackert ; när jag ser Karin pâ afständ , i bât , ute pâ sjön , i mânsken heist , dà är mig väl . . . ensamheten har gjort mig ömtälig att jag icke lider ligheten . »
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.