58 
SVENSK LITTERATUR 
nationell samhörighet , ort - och klasspartikularismen , men iramför allt saknaden af armbágsrum för kan - tiga , utpräglade personligheter och spelrum för äfventyrslystna krafter i ett land , där allt skall gâ i kunglig majestäts nâdiga tâgordning och den »kung - liga , svenska afundsjukan» gärna samlar de mânga inregistrerade mot den ensamme brottaren . »Ja , det är sä mycket moj , som här gör lifvet odorfvigt . Ingen känner sig hemma hos sig ; hvar och en är fiende i fiendeland ; att uträtta nägot vâgar ingen , ty han blir hindrad ; den enda energiyttring man spârar är den , dâ nâgot skall hindras . De som vilja göra nâgot , mäste söka ett annat land , och där - för utvandra de energiska , men hindrarne stanna . » 
Det finns i detta och dylika utfall mycket af den öfverdrift , som tillhör satirens väsen , mycket är ocksâ bitterhet och grälsjuka . Men där ingär ocksâ annat . Ännu ien gang , Strindberg är det ska missnöjet personifieradt . »Tjänstekvinnans son» skulle med en begâfning af annan art säkerligen själf hört tili utvandrarna , som funnit stugan för trâng och kvalmig . Människor och samhällslager , hvilka blott sällan kunna klart redogöra för sina känslor och motiv och ännu mera sällan fâ dessa tolkade för offentligheten , tala med hans förbittradt hög - Ijudda och vredgade röst . 
Tyvärr Uder emellertid den Strindbergska ren ofta af ett grundfei , som trubbar af polemikens styrka . Strindberg vili göra sin sak för väl . Han nöjer sig ej med att vara den frie kritikern — han vili ocksâ vara vetenskapsman , historiker , ker , sociolog . När den fäfängan kommer öfver ho -