artur möller 
559 
tert och vingat fantasteri . När man föijer det lustiga och lyriska lilla skämtet , tänker man ofri - villigt pâ svärmare och raketer en vacker sommar - natt . Ty det är verkligen ett litet fyrverkeri af uppspelt och glad odygd i denna skiss om Eros och en modern , reglementerad , med normalskjor - tor öfver lag lyckliggjord mänsklighet . 
Samma mjuka , lätta litterära handlag utmärker ännu en och annan af de smâ historietterna i boken , exempelvis »Domaredansen» . Det är skada , att denna berättelse frän gamia dagar egentligen icke blir tili nâgot . Anslaget är sä sprött och vackert — man tänker pà »honom» och »henne» , som pâ ett par bleknande daguerrotypier med ett leende af vemod . Lätt hand och humör prägla ocksâ den eljest litet tunna och obetydliga drama - tiserade pastischen frän de galanta franska revo - lutionsfängelserna . 
• Ett par andra smâ berättelser äro af alltför anekdotisk hâllning , och i den längsta af skildrin - gariia , som inleder hela volymen , »En kontorsfrö - ken» , synes mig Artur Möller hafva kommit in pâ en väg , som rakt icke torde vara hans och pâ hvil - ken dessutom nästan alla vâra yngre och talang - fulla novellister redan rest före honom och skaffat sig ett förspräng , som icke han kan hinna upp . Jag vet icke om »En kontorsfröken» af Artur Möller är skrifven före eller efter Henning von Meisteds »Nöd» . I hvarje fall är den fullkomligt öfverflödiggjord genom dennes i sin art öfver - lägsna skildring , som med sin starka koncentration , sin skärpa och sitt i djupaste hvardagsklädda patos