ARTUR MÖLLER . 
SENA TIDERS BARN . 
Höstens bokflöde liar fort med sig icke mindre än trenne förstlingsarbeten af begynnande lister . Nàgot känd förut frân tidskrifter och tid - ningar är den finaste och älskvärdaste begâfningen , Artur Möller , och som man just därför gärna hade sett dröja med sin debut i bokmarknaden , tills han kunnat slâ ett större slag . Det finns i hans allt för brokiga och litet enhetliga samling no - velletter med titeln »Sena tiders barn» ett par smâ berättelser med egenskaper ovanliga hos vàr unga skriftställargeneration . De äro nämligen skälmska , intagande och graciosa , värmda af ungdomlig lifsbetagenhet och ungdomlig munterhet . Det är särskildt fallet med en rent utmärkt historia kailad »Normalskjortor» , och det är ocksâ frân den man gärna vili ställa den unge författarens horoskop . Denna lilla skiss begynner med en bâde kvick och uddig verklighetssatir och gär sedan som af sig själf otvunget öfver i ett