556 
svensly litteratur 
Men oaktadt en erkännansvärd fingerfärdig - het som novellisi och skicklighet i att hastigt fram - föra en typ och en situation synes mig denne nye författare vara ovanligt litet sympatisk . Mángen - städes i hans berättelser framträder en plâgsam simpelhet i uppfattningen af världen och tingen . En sâdan liten historia som »En dubblett» slâr ett fullkomligt rekord i den riktningen och lyckas pâ nâgra fâ sidor visa tre personer , inbegripna i en ädel täflan om priset i frâga om hjärtats tarflig - het . Och det löjligaste därvidlag är , att det kan - ske är i munnen pâ den fina och förorättade ten , som författaren omedvetet lägger de simplaste orden . Denna fästmös erotiska brytningsbref verkar som skrifvet af en Privatdetektiv . Men framför allt är det den absoluta torkan i författa - rens temperament , som stöter läsaren bort . Poeten lyser i dessa skisser med sin frânvaro och nâgon skymt af iure stämningslif , af omfamnande subjek - tivt lynne hittar man ej i dessa bilder intet af det osynliga fluidum , som bildar en personlighets särskilda atmosfär . Förgäfves fràgar man sig , om den , som skrifvit dessa berättelser , är sangviniker eller koleriker , pessimist eller trasdyrkare , 0111 han är kall eller varm , fâgel eller fisk . Fotograf ar han , men det är som bekant intet temperament , en fotograf , kunnig i sitt handtverk och begâfvad . Men är icke eller borde âtminstone icke i littera - turen äfven de begâfvade fotografernas tid vara förbi ? För egen del kan jag âtminstone icke nöjas med , att en berättelse endast är »sann» . AAultiplikationstabellen är ocksâ sann , och