I 
GUSTAF HELLSTRÖM . 
UNGKARLAR . 
Denne begynnande , alldeles unge författare har redan en anmärkningsvärd fast och skicklig hand , j - fan kan redan ovanligt väl sitt yrke och förmär utan svârighet och med en oneklig afrundning famna sina lifsbilder . Tager man en af samlingens allra bästa noveller , om ej den bästa , »Tändsticksasken» , är i den en kärlekshistoria och tvâ människors ung - domslif fyndigt koncentrerade i en enda situation , för hvilken en yttre sale gifves som en pâtaglig sinnebild . Dylikt vittnar om otvetydig läggning för novellistikens handtverk , och ibland kunna skildringarna ocksâ vara träffande med sin verk - lighetsskarpa teckning — exempelvis följande lilla gatumotiv : »Det hade upphört att snöa . Hiinlen stod hög och kall längst uppe i norr , där gatan slutade i en backe lyste ett par meter öfver marken en stjärna suddigt och blekt som en sista kvar - lefva frân ett fôrâldrat belysningssystem . » ken pust af det moderna lifvet , hur mycket af själfva Signaturen hos elektricitetens tidsâlder finns ej i en liten jämförelse som denna .