sven lidman 
523 
II . 
PRIMAVERA . 
»Pasiphaë» , den diktsamling , med hvilken Sven Lidman debuterade , tillhör de förstlingsverk , som efterlämna ett intryck af osäkerhet och half - godhet . Det fanns där en stark âtrâ efter en personligt känd och uttryckt diktning , men pâ samma gâng hade den unge poeten hufvudet füllt af reminiscenser . Inverkan frân Heidenstam var honom ställvis rent öfvermäktig . Det fanns där en rik palett med högt uppdrifna färger , men kolo - riten var mângen gâng mer brokig och bjärt än djup . Trots den oomtvistliga begâfningen künde man knappast af den lilla diktboken stalla en poets horoskop . Sâ mycket säkrare blir man under läs - ningen af denna nya andra samling af hans hand . Den betecknar ett stort steg framât mot ett själf - ständigt och mâlmedvetet konstnärsskap . Det finns icke längre nágot tvifvel . Sven Lidman har säkert en vacker framtid för sig , och hvar och en , som älskar glansen af nya bilder och nya rytmers väl - klang , skall läsa hans »Primavera» . 
Detta är icke sä att förstä , som denna andra bok redan röjde den färdige diktaren . Sven Lidman är ännu i mângt och mycket en vardande , en sökare , som letar sin väg och sig själf . Mest synes detta i den nya diktsamlingens första afdelning , den cykel af erotiska dikter , efter hvilken heia boken fâtt nam - net »Primavera» . Det Lidman där skildrar , är nâgot ,