522 
svensk litteratur 
anslag , kraftiga och glödande strofer finns det mânga i hans »Pasiphaë» . Jag vili citera den utmärkta be - gynnelsen af dikten »Död» med dess dystra glans : 
Natten föll och jorden skrek pinad af ângest och kval . 
Mânen isande kall och blek lyste pâ stranden , vid och kal . 
Hafvet lâg som en silfversköld , lugnt som en bortdöd gud . 
Genom nattens dödsstilla köld hördes ej lifvets ljud . 
Denna diktning , hvilken , som all stärkt erotisk och sensualistisk , ständigt svänger mellan lustens och förintelsens bâda poler , har bland mycken an - strängd fraseologi onekligen bâde stärkt glödgade och tungsint isade vers . Nâgra smá allvarsblad — de efterlikna stundom Heidenstams — äro kraftiga och blodfulla , hafva den lyriska essensens mättade doft : 
Blek var natten och stjärnorna lyste stora och hvita . 
Skuggorna • skrämde — pâ ingenting künde jag mera lita . 
Mânens skära lik elfenbcn lyste med spöklik glans , världen somnat , och jag allen vandrade vilsegângen . 
Natten är denne diktares tid , de förbrunna solar - nas och det tärande mânskenets timmar ; af kärleks - rusets , trânadens och dödslängtans stärkt kryddade ingredienser är det , han söker brygga sin dikt . 
10 mars 1904 .