508 
svensk litteratur 
IV . 
HAFVETS STJÄRNA . 
Om Vilhelm Ekelunds nya lilla diktföljd vili jag fatta mig kort . Den är kanske formeilt bättre än sina föregängare , kanske ocksâ rikare pâ ren inspiration , men den liknar dock »In Candidum» sä mycket , att kritiken i sin granskning skulle bâde i frâga om erkännande och anmärkningar nödgas alldeles upprepa sig själf . Det är knappt tillâtligt för en granskare och ännu mindre för en skald , átminstone i den utsträckning som Vilhelm Eke - lund gör det . Man má hâlla aldrig sâ mycket af denna skälfvande och själfulla poesi med dess svala sus af daggstänkta blad , röjande en sâ äkta skalde - gáfva — det är dock icke möjligt att blunda för dess enformighet i känsla och uttryckssätt . Man fâr mot sin vilja och önskan en förnimmelse af , att denne sä fint utrustade poet dock visar tendens att stanna i växten , och man börjar tröttna inför en poetisk ynglingaálder , som har sâ svárt att nà mandomens fasthet och mognad . Man önskade , att tillvaron med starkare hand grep in i detta dröm - lif och tili andra än evigt samina svärmerier och stämningar väckte denne Narcissos , förhäxad af stjärnornas och sin egen spegelbild i källan , 
denna himmelsglans om hären , denna hvithet af seraf och lilja . 
Det är förtrollande första gângen , vackert ännu den tionde gângen , men den elfte börjar icke blott
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.