vilhelm ekelund 
405 
Kastanjeträden trötta luta efter regnet sina tunga hvita spirors blom . 
Syrenernas stora vâta klasar sakta gunga . 
Skyggt och tvekande börjar redan näktergalen sjunga . 
Hur lätt künde icke detta blifvit blott en natur - skildring af de tusen , som man icke gitter läsa . Det finns icke ett nytt eller märkvärdigt drag i mâl - ningen , men en utomordentüg finhet i ordval och tonfali , som nästan undandrager sig analys och är den äkta lyrikens oefterhärmliga hemlighet , gifver oss heia försommaraftonens känsla , stillheten och svalkan efter regnet , kvällens frigörelse i doft och sâng , sucken af välbehag inför den spirande nattens hvila - 
I hvilken hög grad Ekelund verkligen äger lyri - kerns medfödda temperament , visa kanske bäst de vackra sonetter , som ingâ i hans samüng . De hafva intet af den plastiska fulländning och afrundning , som göra Snoilskys hos oss eller Heredias i Frank - rike tili kaméer och medaljer med af tiden oslit - bara konturer , men de hafva nâgot af den lyrklang , som fanns i Verlaines sonetter och som inom fjor - ton rader meddelar ett eko frân en oändlig melodi . 
Innehället i Ekelunds dikter är endast och nasi hämtadt frân diktarens samlif med naturen . Men en fin och ursprunglig mottaglighet läter ho - nom fänga intrycken med en alldeles särskild och omedelbar friskhet . Las följande fyra rader :
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.