494 
svens« : litteratur 
töcken , en ungdomlig , ömtälig , än ej helt utvecklad , men vibrerande och vacker själ . 
Vilhelm Ekelund har redan utgifvit ett par dikt - cykler före denna , men »Melodier i skymning» be - teckna , hvad som pâ skolmästarespräk plägar kallas ett stört framsteg , men som en granskare hellre ville kalla en vunnen förtrolighet med instrumentet , och med instrument dâ mena bâde formens yttre sprâk och verskonst och den individualismens konst , som af lifvets oräkneliga tanke - och stämningsfrön blott lâter dem grò och blomma , som passa den inre jordmânen . Allt är i dessa nya verser klarare , mâlmedvetnare och säkrare än i Ekelunds förra dikt - samlingar , medan ändock känslolifvet har kvar sin oberördhet och uttryckssättet sin daggiga friskhet . 
Det finns i Vilhelm Ekelunds verser icke nágot af den iögonfallande nyhet i rimlek , strofbildning eller rytmik , med hvilken fiera af de sista svenska poeterna förbluffat och tjusat . Ekelund är ingen mell upptäckare och allra minst en den yttre stilens virtuos . Hans teknik rör sig med vanda former och har egentligen icke nâgon ansats i frâga om det sprâkliga materialet , som icke t . ex . re'dan finns hos Ola Hansson . Men den ofta utsökta musikaliska konst , som bär denna poesi och lâter stroferna mjukt växla tempo och klang efter stämningens skiftande ebb och flod , är ett lika otvetydigt märke för den borne lyrikern , som den ofvan omtalade , mer blän - dande form - originaliteten . Man läse blott sakta för sig själf t . ex . följande strof ur en af Ekelunds dikter :