k . g . ossian - nilsson 
491 
är det nog ocksâ — fullkomligt skakad ur ärmen utan ringaste ansträngning . Men all denna lätthet slutar med att trötta , oaktadt man alltid mäste be - undra rytmens lefvande flöde och rimmens otroliga fyndighet . Intrycket är — detsamma som inför en ytterst skicklig jonglör . Än tar denne emot sina taîlrikar med handen , än med hufvudskallen , än med näsan — tili sist blir det oss nästan likgiltigt , hur han gär tili väga . Det är skillnad mellan akrobatik och konst , men mot gränsen af »spex - stilen» närmar sig onekligen ibland denna vers . 
Basilios : Sâ gärna bulgarer som ikonoklaster . Johannes : Hvad vâller , att du blifvit ikonodul ? 
Taxerad för högt i kejsarns kataster ? 
Eller omvänd af hopp att fâ ärfva din faster ? Basilios : Stor synd att du inte har hopp om en smul . o . s . V . 
Nog närmar sig dylikt de historiska Uppsala - »spexen» ( jag citerar ur minnet ) : 
Ty hvad som än bestämt senatus populusque , det glädcr sig hvar ädling och hvar slusk ve' . 
Ossian - Nilsson lägger i munnen pâ sin kejsare följande betecknande ord : 
Se , jag mäktade tala en vecka , en mânad , ett âr och ett rinnande människolifl 
Det är ingen öfverdrift . Ossian - Nilsson skulle säkert kunna rimma i oändlighet . Af naturen har nog ingen i Svea rike en sä oerhörd lätthet , ett sâdant
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.