458 
svensk litteratur 
egenartad talang , som läsaren redan fick af Rühes förstlingsverk , samtidigt med att den nya boken dock tydligare drager hans begâfnings begräns - ningslinie . Ty i en liten passionsroman , hur nutiv den är , behöfs mer än den fyndighet och de kvicka och väl funna grepp , som af de smâ kome - dierna »Bakom fasaden» gjorde förträffliga smâ nutidsbilder , det behöfs , för att man här skall ryckas med och intressera sig för parterna , det kvällande , oberäkneliga lyriska flödet , och det är nog det , som ej sällan brister hos författaren . 
»Cyril och Irmelin» äro , trots sina romantiska namn , Stockholmsbarn , ja , Östermalmsbor , af dem , hvilkas lif begränsas af Sturegatan och Strandvägen . Cyril är en ung blifvande diplomat , Irmelin en ung högadlig fru , gift med en högre militär . De träffas och förälska sig i hvarandra , och boken är brefväx - lingen om deras kärlekshistoria , frân balaftonen , dà den begynte och deras sinnen ràkades som skimret frân ljuset faller in och bryter sig i kristallkronans prisma , till den stund , dä de âter skiljas , dà festen är förbi , ekläreringen släckt och prismat i kristall - kronan âter blifvit blott ett stycke färglöst glas . Brefväxlingen lâter oss följa en mycket typisk lekshistoria mellan en man af värld och en dam ur societeten . Det är först vänskapsmaskeraden , innan lidelsens inkognito röjes , och sedan hängifvenheten i hemlighet med den stulna lyckans hetsiga jubel och trots mot alla löften och band . Det är ömse - sidig svartsjuka , skrupler , som dyka upp och komma den lönnliga erotikens Penelopeväfnad , hvilkens luftiga väf hvar natt slits sönder af det ensamma