erik brogren 
453 
min själ var saligt hei , ej smärtsamt half , 
i mina armar helgonbilden skalf , 
jag kysste bleka läppar genom floret . 
Ett annat poem af vemodig glans och skönhet är »Lucus resignati'Onis» . Hur stâtligt tecknar ej en strof som följande de stilla dyrkarna af lifsresigna - tionens drottning : 
Rundt marmorcistemerna ligga de alla , alla de trötta i kvällens fred , springvattnets skimrande daggstänlc falla pâ bleka och fárade pannor ned . 
Kring dig , drottning , hvila i grönskan , sorgset församladt ditt visa hof , hysa ej fruktan , nära ej önskan , sjunga med tystnad sin drottnings lof . 
En i all sin enkelhet rörande , nästan barnsligt jnnerüg känsla utmärker slutligen de religiosa och personüga smâ visorna i bokens slut — hvilka ocksâ Icronoîogiskt taget äro de sista och därför särskildt gifva löften för en kommande diktning . Nâgot psaîmaktigt undergifvet och stilla kommer här icke sällan in i tonen . 
Allting mäste lydigt tâlas , bränna , lysa och förkolas lâter Han de heta glöd . 
Sä vi brinna och förbrinna , bästa värmen vili han vinna , ej af lif blott , men af död . — 
Trots ej fâ vacklande och osjälfständiga verser finns det i »En ynglingasaga» sâlunda rätt mycket
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.