GUSTAF JANSON . 
DE FÖRSTA MÄNNISKORNA . 
Hvem känner icke den bok , med hvilken Gustaf Janson slog igenom som författare — »Paradiset» , derma förträffliga roman , i hvilken det fanns drag af Jules Verne , drag af Robinson och en atmosfär frân Rousseau , och som dock var sä afgjordt stark och originell ? Boken har blifvit populär som fâ . Man undrar icke däröfver , man är glad att detta verk funnit vägen tili mângas händer och hjärtan . Ty denna roman gifver allt det värdefulla och goda i sin författares lynne och blott ett minimum af hans eljes ofta störande okonstnärlighet . Forst och främst firar hans berättaregäfva här en verkligen oförneklig triumf . Gustaf Janson är ju af naturen , hvad författare nu för tiden sä sällan bry sig om att vara eller förmä vara — »spännande» . Han är spännande pà gammaldags , men godt manér , genom en liffull , spelande fantasi och en medryckande fart , i hvilken man känner dramatikerns raskt slâende puls . Att den stora oreflekterande publiken , för hvilken skönlitteratur ungefär spelar rollen af and - lig motion , af en inbillningens kroppsrörelse , alltid
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.